Proejkt Hoj
Moriwaki Special
Kawasaki Z 750-S2 LTD
Vi bygger hoj
Sverker tar hjälp av Kjell & Tomas och ger sig på en oskyldig gammal Kawasaki som legat i träda i över tio år.
Startpunkten för detta projekt var ett väl patinerat exemplar av en tidstypisk “vulgär-custom” från det stillösa 80-talet.
Hojen har dock en ganska trevlig motor med anor från MC-ålderns gyllene era; en kraftfull 750cc parallel-twin.
Med en nypa kreativitet och envishet kanske det går att stuka om den till något trevligt…
Inspiration + transpiration
Målet var en ”rå grus-racer” med klassiska linjer och en rejäl portion karaktär. Projektet skänkte kreativitetens iver till många mörka vinterkvällarna…
Vi börjar med att demontera allt vi inte vill behålla och leta efter linjer att bygga på. Bakramen skrotas till förmån för en ny med en höjning på 50 mm som ger lite rakare linjer, mer luft under baken och plats för tuffare däck.
Vi bockar rör, kapar, svetsar och slipar för att fixa till rakare och snyggare linjer i ramen.
Samtidigt börjar det kladdiga arbetet med tanken. Av med lack och dekaler. Tanken slipas plåtren, tätas och lackeras med ett tunt lager klarlack. Den nya tankdekalen hand-målas för att passa in i RAT-temat.
Transpiration & Irritation
Allt eftersom linjespelet börjar falla på plats smids det ivrigt vidare. Onödiga fästen rensas. Alla fogar svetsas noga. Klassisk limpa införskaffas, fästen tillverkas för batteri, framlykta, sadel. Bakskärm kapas till av en gammal HD framskärm. Inget skonas, utan allt offras villigt i den mest maniska fasen.
Vi provar lite olika lösningar under resans gång. Funktionaliteten får inte begränsas. Förändring ska ju leda till förbättring. Det kräver några försök att få till allt optimalt.
Det relativt enkla arbetet med att göra fästen till skärm och belysning etc är snabbt avklarat. Men i och med att bakramen (och bakskärmen) höjs skrotas också den gamla luftburken vilket medför att så småningom följer ett drygt arbete med att få till förgasare, luftfilter & bestyckningen.
Hjulen fixas. Alla lager byts, bromsar renoveras, nytt drivpaket, nytt motordrev och festligare däck monteras. Nu börjar det se lite mer lovande ut.
Motorn tvättas och sodablästras. Ramen målas och så smått börjar olika saker att monteras. Vi känner oss hoppfulla att komma ut på vägen snart…
Frustration & RESIGNation
Vakumförgasare trivs bäst i ostörd luft (stor luftburk). Våra envisa försök med små poddar tvingar oss till enträgna försök med olika bestyckningar. Vi experimenterar med olika prototyper av luftburkar, trattar, nålar. Vi ultraljudstvättar och styckar om förgasarna oräkneliga gånger. Men får aldrig riktigt till både lugn tomgång och bra svar genom hela varvtalet.
Till sist ersätter vi arrangemanget med en stor enkel Dell’Orto. Snyggt blir det, men det räcker inte. Hojen vill inte gå bra med den heller.
Till slut resignerar vi. Semesterkassan plundras och ett par hiskeligt dyra KN poddar + två Mikuni VM34 trottelförgasare införskaffas från Trumpistan. Nu först stämmer allt och hojen går som ett skållat troll!
Experimentlustan överlever trots motgångarna. En sommar med mycket fartvind genom en längre tur på HD’n blåser undan förtretet.
Vi gasar vidare och ger oss glatt i kast med avgassystemet. Provar att optimera ett par Minizoom-burkar men det dônar rent kriminellt. Till slut hittar vi ett par stora öppna absorbtionsdämpare från Biltema som skapar den rätta stämningen.
Elsystemet krävde sin man. Tur att både Tomas & Kjell är elektriker. Utan dom hade det inte gått!
Startmotorn var ganska orkeslös. Vi rev lite håglöst i den några gånger innan vi hade turen att hitta en fin begagnad startmotor på Ebay. Hojen går förstås att kicka igång men högerknät är inte vad det varit. Skönt att bara kunna trycka på knappen för att motorn ska mullra igång.
Sedan följde ventiljustering och mycket annat; förlängning av stödet, nytt instrument, anpassning av fotreglage för ett nytt avgassystem, etc. Vi trixade ett tag med olika bromsvarianter. Det landade på en uppgradering från MC skroten och nya bromsslangar.
Adaption & Byggnation
Slutresultatet blev en förvånansvärt snabb och lättkörd MC. Den har nu rullat 150 mil.
Hojen är besiktad, (utan anmärkning), och för sista gången! Vi demonterade den smutta lilla kromade framstänkan för den råa ”lookens” skull. (Den går att montera snabbt tillsammans med en liten pakethållare när man ska på touring.)
Nu är det bara att tuta och köra. Nu är det nog snart dags för ett nytt projekt.
